elinlarsson

Short hair

Hur fint hår är det inte på ovanstående bilder? Jag är jättesugen på att klippa så kort som bilderna till vänster. Hårfärgen är ju också hur fin som helst men då är det ju grejen med utväxt. Klippa mig är i alla fall ett måste, så fint!?

Modo

Ikväll tog jag och pappa tåget till Ö-vik för att äta ute och sedan se Axels match som slutade med vinst. Det var jättemysigt att få umgås lite med pappa! Nu har jag just släppt av pappa på tåget och ska äta lite stekta äpplen med kanel framför paradise hotel, sen sovdags! Hoppas ni haft en bra dag. Godnatt!

Espresso house

Igår blev det en tjejkväll som började hemma hos mig och som ledde till att vi for på all star. Det var riktigt länge sedan jag var ute sist så det blev en trevlig kväll med bra sällskap. 

Idag har jag suttit på espresso house runt 6-7 timmar för att plugga med vårt UF-företag och plugga gymnasiearbete. Det börjar ta sig med gymnasiearbetet faktiskt vilket känns riktigt skönt att bara få bortgjort och sedan aldrig behöva tänka på det igen.. Nu ska jag äta lite god söndagsmiddag innan solsidan väntar. Puss och kram på er!

Vattenkälla

Detta var sista dagen i Tanzania då vi badade och solade för första gången på hela resan. Som ni ser var det en vattenkälla och det var nästan det enda vatten vi sett under dessa 2 veckor. Stället var mitt i ingenstans och vi hade tur som upptäckte stället för det var helt magiskt att bada där!! Som ni ser var det inte direkt en vit sandstrand utan vi fick härda ut lite då vi solade haha.

By Malene Birger

Igår landade det här fina skalet i min brevlåda. Jag har inte införskaffat mig något skal sedan jag köpte min senaste iPhone så jag kände att det var dax! Ni hittar det bland annat på nelly.com där jag beställde mitt.

Elite Hotel

Förra helgen åkte jag och Axel till Ikea för att köpa möbler och bra & ha saker till nya lägenheten som faktiskt snart är klar. Den renoveras för fullt men snart så!! På kvällen blev jag överraskad med hotell, pizza, bastu och bad. Hur lyxigt? Jag tror det är första gången jag blivit så överraskad, anar alltid allt annars.. Jättemysigt att bara spontan bo där utan anledning!

Bron

Hej! Nu tänkte jag ta tag i det här med att blogga igen för jag tycker ju verkligen att det är roligt. Det är svårt att hinna med ibland bara med skola och allt däremellan men nu ska jag försöka att lägga lite energi här.

Efter en lång och regnig dag har jag kommit till Övik som vanligt. Vi har haft lite mysigt med choklad och den omtalade serien Bron som jag också fastnat för nu. Resten av kvällen ska jag plugga lite gymnasiearbete, jag ska fokusera mycket på att få det bortgjort innan jul! 

Tanzania

För lite mer än 2 veckor sedan landade jag i Umeå efter 13 dagar i Tanzania. Fina, mysiga, trygga, rena Umeå som jag aldrig uppskattat så mycket som jag gör idag. Jag fick komma hem till min mamma som hade städat mitt rum där min sköna säng är med ett pösigt duntäcke och sköna kuddar. På bordet stod det kvällsfika som jag hade beställt när jag saknade svensk mat så mycket och mamma kunde gå till Ica och bara plocka det jag valt. Jag fick mötas av en dusch med rent vatten och känna mig riktigt ren för första gången på 2 veckor eftersom vi knappt kunde duscha ordentligt på stället vi bodde. Jag fick framför allt krama om min fina familj som älskar mig och som gör allt för mig. Jag fick sedan sova i mitt rum, i min säng och sova gott för jag vet i ryggmärgen att jag är trygg där jag ligger. 

Stället vi bodde på var bra, bra i jämförelse med allt annat som fanns runt omkring oss. Vi hade vatten att duscha i , el mesta delen av tiden, en säng var, grindar så ingen kunde bryta sig in och vakter så vi kunde känna oss trygga eller få sällskap när vi skulle gå över gatan för annars kunde vi bli rånade. Vi gick hela tiden runt och höll i våra väskor när vi vandrade runt på marknader så ingen fick för sig att ta den. Vi klädde oss med kläder som långbyxor och tröjor över axlarna trots 30+ grader för att kvinnosynen var så vidrig, valde vi att ha klänning en dag fick vi höra det med kommentarer eller blickar. Vi blev tillsagda att stänga fönsterna när vi åkte bil för annars kunde någon fattig och desperat människa stoppa in handen och försöka ta någonting eftersom det är deras sista utväg för att klara av dagen.

Det är fortfarande så obegripligt, allt det vi har upplevt och även fast jag inte kan säga att jag ångrade resan så känner jag att jag vill blunda för verkligheten eftersom jag går runt sedan jag kom hem från Moshi, Tanzania och är alldeles tom inuti. Mina känslor är överallt och ingenstans och jag vet inte vad jag ska säga eller göra efter detta och efter 2 veckor av tankar som snurrar runt dagligen. Jag förstår inte. Jag har alltid vetat hur fattigdom kan se ut, hur ett utvecklingsland är men jag har nu fått det framför mina ögon. Jag önskar att alla människor fick se det med sina egna ögon för inte förräns då kan man förstå hur det faktiskt är. Vi har träffat småbarn och ungdomar i min ålder som går hem varje dag. Inte till ett hus, inte till en lägenhet utan snarare en koja. Dom går hem till en liten koja som dom i bästa fall delar med 4 av sina familjemedlemmar utan el, utan vatten, utan mat. I vissa fall behöver dom inte dela med 4 personer för vissa av dom har ingen familj, ingen mamma eller pappa som stoppar om dem och pussar dom godnatt. Några av barnen vi träffade var på barnhem, världens mysigaste barn som blivit hittade på gatan eller utanför barnhemmet och som behövde så mycket kärlek. Dom ville bara sitta i knät, vara i famnen, använda våra saker för dom inte har några leksaker, hålla oss i handen och visa oss allting. Dom ville ha den kärlek som dom inte kan få i vanliga fall.

Alla vi mött, alla som varit med om att rymma för att inte behöva gifta sig med en man hon inte vill ha, skolbarnen som ville bli pilot, polis, lärare eller advokat när dom blev stor, mamman som grät när jag sa att vår familj ska hjälpa hennes dotter med att betala hennes skolgång, den gamle mannen som höll ett tal om hur han såg oss som deras familj bara för att vi tog oss tid att hälsa på de äldre, alla med så lite pengar, så lite saker och så lite av allt har varit så otroligt lyckliga. Jag har aldrig upplevt sådan glädje och värme av människor som jag gjorde där borta. Varje person jag mött i Tanzania vill jag ta till mitt Umeå, mitt Sverige och låta dom bo i ett fint hus med rent vatten, el, med stolar och bord, en toalett, tandborstar, ett hus där dem kan äta kvällsfika på kvällarna och ett hus fyllt med familjemedlemmar som kramar om dom och som har varsin säng. Alla lyckliga, fina människor där borta förtjänar allt det jag har och jag känner mig så lyckligt lottad som råkade födas i rätt land där allt det där faktiskt är min verklighet. 

Jag känner mig så liten och så värdelös när jag sitter här och skriver på min dator, i mitt hus i väntan på en god middag. Jag känner mig så otillräcklig för jag vill ge dom så mycket mer, alla fina människor där borta. En dag ska ni få allt ni förtjänar, jag hoppas och vill det med djupet av mitt hjärta. Jag kommer alltid komma ihåg varenda person som tog del av dessa två veckor. Vi ses Moshi och alla människor med hjärtan av guld, det lovar jag. 

Upp